Staden med en fantasi så kall.



Lovorden vittrade sakta sönder när du lämnade mig ovetandes om dagarna som skulle komma. Svaren på de största frågorna hölls på ett säkert avstånd av gråtandes små fel i vardagen. Ögonen som var öppna alldeles för länge, visade sig vara fulla av obesvarad kärlek.
Allting och alla vi förstör och förnekar, dör sakta av synfel och hjärtstillestånd. Nederbördens förbannade tårar.

envy - fading vision



Troligtvis världens bästa band.

Svar

Postat av: :)

är du Guds gåva till kvinnan? och vilken är kvinnan som ska få gåvan? (eller har fått den) ;)

2009-08-16 @ 15:07:05


Nej. Jag anser att Gud inte har gjort någon gåva till kvinnan. 
Vi får inte glömma bort att det var kvinnan som fördömde mänskligheten när hon åt den förbjudna frukten i lustgården. Gud hatar kvinnor. 



Postat av:

är jag din bästa vän? :D

2009-08-16 @ 23:30:26

Tyvärr mathilda. :( Mange kommer alltid ha den platsen. Däremot är du min bästa bloggvän! Plus att du är snygg. 

FRÅGESTUND hihii :) <3


Hihi frågestund :) Fråga mig vad som helst kära tussisar :) <3

envy - testimony of existence



De sista orden blir aldrig vackra eller meningsfulla



Det finns en liten nostalgisk känsla
Av nederbörd i luften
Sanden mellan gräset och havet,
fyller aldrig någon riktig funktion

Precis som hunden utanför samtalen
Vilar du på en hemsk hemlighet
Nervositeten blev ditt fall
Första dagen, men även andra och tredje

Kom och ät mina böcker om kunskap,
ropar staden från andra sidan havet
De sista orden blir aldrig vackra eller meningsfulla,
men någonting långtbort kanske förlåter dig

Problemen, vars rötter håller ångesten vid liv,
Sover bara på söndagarna
Från oklara konversationer till andra stationer
Klockan ringer, allting försvinner


Mickey Rourke



Vilken man.

dagens dagens?




Nä, inte riktigt. Bilden är typ två veckor gammal men jag är cool ändå.

Ingen mening blir en försening



Varje samtal utan mening

Leder till ännu en försening

Och dem där som kännde som du

Vill inte veta av dig just nu


Kanske är det skrivet

Att allt ska bli sönderrivet

Och allt det där vackra som är kort

Också är långt, långt, långt bort


Vi föder upp ångest

som livnär sig på

våra svåra minnen

om hur det var då


Det var dem som skrek

Med lungor gjorda av plast

Som fanns där ända till slutet

För bara dem fick plats


Inte för att vara makaber

Men jag dräper tills det gnager

Du säger att jag är galen

Och spottar på kraven


Vi föder upp ångest

som livnär sig på

våra svåra minnen

om hur det var då


Vi kvävs av rutinen

Vågar inte ta de sista kliven

Vi föder upp ångest

Med hjälp utav sånger


Sorgen är förbannad

Låt oss tänka på något annat

Från den sista morgonen

Hörs skrik om och om igen


Vi föder upp ångest

som livnär sig på

våra svåra minnen

om hur det var då


Långsamt blir ni till is

När ni hör att dem tagit sitt liv

Som ett regnmoln på sommarn

Allting blir plötsligt intensivt


Bob Hund - Tinnitus i hjärtat


Hej


Kom nyss hem från PIP. Det var röjigt.

RSS 2.0