Staden med en fantasi så kall.
Lovorden vittrade sakta sönder när du lämnade mig ovetandes om dagarna som skulle komma. Svaren på de största frågorna hölls på ett säkert avstånd av gråtandes små fel i vardagen. Ögonen som var öppna alldeles för länge, visade sig vara fulla av obesvarad kärlek.
Allting och alla vi förstör och förnekar, dör sakta av synfel och hjärtstillestånd. Nederbördens förbannade tårar.
envy - fading vision
Troligtvis världens bästa band.
Svar
är du Guds gåva till kvinnan? och vilken är kvinnan som ska få gåvan? (eller har fått den) ;)
2009-08-16 @ 15:07:05Nej. Jag anser att Gud inte har gjort någon gåva till kvinnan.
Vi får inte glömma bort att det var kvinnan som fördömde mänskligheten när hon åt den förbjudna frukten i lustgården. Gud hatar kvinnor.
Postat av:
är jag din bästa vän? :D
2009-08-16 @ 23:30:26Tyvärr mathilda. :( Mange kommer alltid ha den platsen. Däremot är du min bästa bloggvän! Plus att du är snygg.
FRÅGESTUND hihii :) <3
Hihi frågestund :) Fråga mig vad som helst kära tussisar :) <3
envy - testimony of existence
De sista orden blir aldrig vackra eller meningsfulla
Det finns en liten nostalgisk känsla
Av nederbörd i luften
Sanden mellan gräset och havet,
fyller aldrig någon riktig funktion
Precis som hunden utanför samtalen
Vilar du på en hemsk hemlighet
Nervositeten blev ditt fall
Första dagen, men även andra och tredje
Kom och ät mina böcker om kunskap,
ropar staden från andra sidan havet
De sista orden blir aldrig vackra eller meningsfulla,
men någonting långtbort kanske förlåter dig
Problemen, vars rötter håller ångesten vid liv,
Sover bara på söndagarna
Från oklara konversationer till andra stationer
Klockan ringer, allting försvinner
Mickey Rourke
Vilken man.
dagens dagens?
Nä, inte riktigt. Bilden är typ två veckor gammal men jag är cool ändå.
Ingen mening blir en försening
Varje samtal utan mening
Leder till ännu en försening
Och dem där som kännde som du
Vill inte veta av dig just nu
Kanske är det skrivet
Att allt ska bli sönderrivet
Och allt det där vackra som är kort
Också är långt, långt, långt bort
Vi föder upp ångest
som livnär sig på
våra svåra minnen
om hur det var då
Det var dem som skrek
Med lungor gjorda av plast
Som fanns där ända till slutet
För bara dem fick plats
Inte för att vara makaber
Men jag dräper tills det gnager
Du säger att jag är galen
Och spottar på kraven
Vi föder upp ångest
som livnär sig på
våra svåra minnen
om hur det var då
Vi kvävs av rutinen
Vågar inte ta de sista kliven
Vi föder upp ångest
Med hjälp utav sånger
Sorgen är förbannad
Låt oss tänka på något annat
Från den sista morgonen
Hörs skrik om och om igen
Vi föder upp ångest
som livnär sig på
våra svåra minnen
om hur det var då
Långsamt blir ni till is
När ni hör att dem tagit sitt liv
Som ett regnmoln på sommarn
Allting blir plötsligt intensivt
Bob Hund - Tinnitus i hjärtat
Hej
Kom nyss hem från PIP. Det var röjigt.