Ingen mening blir en försening
Varje samtal utan mening
Leder till ännu en försening
Och dem där som kännde som du
Vill inte veta av dig just nu
Kanske är det skrivet
Att allt ska bli sönderrivet
Och allt det där vackra som är kort
Också är långt, långt, långt bort
Vi föder upp ångest
som livnär sig på
våra svåra minnen
om hur det var då
Det var dem som skrek
Med lungor gjorda av plast
Som fanns där ända till slutet
För bara dem fick plats
Inte för att vara makaber
Men jag dräper tills det gnager
Du säger att jag är galen
Och spottar på kraven
Vi föder upp ångest
som livnär sig på
våra svåra minnen
om hur det var då
Vi kvävs av rutinen
Vågar inte ta de sista kliven
Vi föder upp ångest
Med hjälp utav sånger
Sorgen är förbannad
Låt oss tänka på något annat
Från den sista morgonen
Hörs skrik om och om igen
Vi föder upp ångest
som livnär sig på
våra svåra minnen
om hur det var då
Långsamt blir ni till is
När ni hör att dem tagit sitt liv
Som ett regnmoln på sommarn
Allting blir plötsligt intensivt
