Staden med en fantasi så kall.



Lovorden vittrade sakta sönder när du lämnade mig ovetandes om dagarna som skulle komma. Svaren på de största frågorna hölls på ett säkert avstånd av gråtandes små fel i vardagen. Ögonen som var öppna alldeles för länge, visade sig vara fulla av obesvarad kärlek.
Allting och alla vi förstör och förnekar, dör sakta av synfel och hjärtstillestånd. Nederbördens förbannade tårar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0