Sjuhundrahav

Det finns alltid någonting i luften vi aldrig riktigt kan förklara.
En omtanke eller komplimang som aldrig riktigt hittar rätt. 
Det är funderingen kring kärlek som alltid föråder oss.
Det är meningen som kvävs av syrebrist.

Du kan sjunga så många klagosånger du vill.
Men du kan inte lämna mig oberörd hur många gånger som helst.

I alla kalla stunder.
Med ett eko i hjärtat och hjärnan på varv.
Bryts dörren upp av en penetrerande känsla av obehag.
Jag har inte ens ett existensminimum i natten.

Konsten att först förlåta och sedan glömma är ingenting för dig och mig.
Vi står och stampar och slår på en död häst.
 
Lösenordet stavades Paradisets Bitterhet
Dramatiken lovar ett lyckligt slut men vi vet båda två att vi kommer falla för hårt.